Tankar kring det nya året

Det är idag den första dagen på det nya året
Ett nytt årtioende
Aldrig har jag tidigare känt något speciellt då det precis gått
från ett år till ett annat men idag gör jag verkligen det

Jag kan inte riktigt peka på vad det är jag känner inför det nya
året men jag gillar det
Det är som inför någonting stort, då man går av och an och inte
riktigt kan bärga sig innan det verkligen tar fart

Likt många tidigare år tror man någonstans att detta år, 2010, kan
komma att bli mitt år
Och jag tror verkligen att det är på riktigt nu!
Detta får mig att tro på det här året, jag höjer på en gång huvudet
och försöker se, se framåt i det som skall komma att bli min framtid

Risken finns alltid att året går fortare än vad man tänkt
Att man står där om ett år och funderar över vad som egentligen hände
Vad gjorde man egentligen med sitt år...
Men det kan hända en hel del i mitt liv under detta år och jag tror
att detta kan ge mig en nystart och därigenom få en lite mer positiv
syn på mig själv och mitt liv som jag lever

Jag väljer att inte lova någonting utan jag hoppas istället på en massa
saker, och jag ska inte sluta hoppas eller sträva efter det jag suktar efter

Jag hoppas att detta blir mitt år och att årtiondet blir det som kommer
spegla mitt liv under resten av alla år jag skall leva
Detta är jag ganska säker på, att jag nu går in i den bästa tiden i mitt liv!

Det är en härlig tanke...

Vänjer man sig med åren?

Någonting konstigt händer med människan när klockan tickar
på och passerar läggdags med någon timme som till slut blir
två och klockan slutar ju liksom aldrig att ticka, det är lite av själva
grejen
Min mormor har i och för sig en klocka som stannar men då drar
hon upp den på någotvis så går den en stund till

Jag och Amanda sitter och filosoferar om meningen med livet och
allt vad som hör där till som man ofta gör när man inte har bättre för
sig, det är himla mycket roligare än att prata väder

Jag har kommit på mig själv att det jag fruktar mest är inte spindlar eller
ormar eller höga höjder

Det jag är mest rädd för är döden

Amanda berättade precis om en film hon sett en gång om en pojke som
varit rädd att börja skolan men rädslan hade nu försvunnit då pojken vant
sig vid tanken att han en dag skulle börja i skolan
Pojkens morfar hade länge varit rädd för döden men hans rädsla hade nu
försvunnit likt pojkens för morfadern hade under åren vant sig med tanken
att även det vackraste har ett slut
Sommaren, en bra film, en god kopp te och även livet, en dag finns inget mer
att finna och livet tar slut
Kanske är det så att man hinner vänja sig vid det med åren
Jag skulle behöva leva ungefär 200 år skulle jag tro i så fall



Att skala en lök

För en tid sedan träffade jag en person som skulle finnas
för mig som skulle hjälpa mig i en situation som jag inte
känner mig helt bekväm i än men det kommer mer och mer

Personen fick mig att känna mig trygg och det kändes att han
var där som hjälp och inte som ett hot

Den här personen tog mig åt sidan för att prata med mig om
det vi skulle göra tillsammans och han sa något om en lök som
jag just då inte riktigt kunde sätta in i situationen

Jag funderade väldigt mycket kring den här löken och när jag
förstod vad han menade insåg jag att detta var en tanke man
kunde använda sig av när som helst i alla situationer

När man skalar en lök som tar man bort det man inte vill ha, det
som inte behövs
Man tar bort lager för lager tills man kommit till kärnan och löken
är redo att användas

Det han försökte säga mig var att skala bort det jag inte hade användning
av, det var bara slöseri på energi
Jag skulle skala mig till kärnan, det som jag kunde använda mig
av helt enkelt

Jag har jättesvårt att förklara hur jag tänker känner jag men jag tror
det är en känsla av att allt man ser inte behöver vara något av värde
Lägg krutet på att komma till kärnan
Sätt igång att skala
Sortera och få fram den lök som du kan laga din mat på

Personen jag pratade med pratade också om en kontrollcirkel som
jag kanske kommer att ta upp här som jag också tycker är ett bra sätt
för mig att tänka och försöka leva mitt liv efter för att finna meningen med livet

En ensam tanke

Det känns ibland som om det är någonting jag saknar
Någonting jag längtar och trånar efter
Jag kna inte säga helt säkert vad det är men jag känner
mig i alla fall väldigt ensam

Den känslan som hela tiden gnager inom mig får mig
att känna mig otillräcklig, att jag inte räcker till
Jag är väl en sådan person som vill att allt ska vara perfekt

Ungefär som i en film

Men då finns det dem som säger att ingenting är perfekt
Men jag kan ändå inte sluta hoppas att allt kan vara sådär
perfekt som man drömmer om

Men än så länge känner jag att något fattas
Något som gör att jag inte kommer till ro med mig själv
Att jag inte känner mig nöjd med det jag gör

Kanske skulle jag ägna mitt liv åt någonting helt annat
för att finna det som kanske saknas, det som till slut ska
få mig att må så där bra som man egentligen vill,
då allt är perfekt

Det kanske inte heller inte är något som saknas utan det
i själva verket är mig det är fel på

Men hur märker man det?
Syns sånt?
Eller finns det någon man kan ringa och fråga?


Man fyller sig hela tiden med nya hypoteser för att lista ut
vart felet sitter så man någon gång kan känna sig tillfreds
med sig själv och bara känna en liten stund åtminstone
att man faktiskt räcker till

Men jag antar att man är för naiv för att själv se vad som är
problemet

Kanske kan ingen bli perfekt!

So what!

Jag tänker inte sluta hoppas!


Mitt liv ger du fan i!

Det händer att jag skriver en hel del, det kanske ni förstått
Det är långt ifrån allt som jag publicerar offentligt
Men jag tycker det är skönt att kunna skriva, det är så mycket
lättare än att säga det till någon som man står öga mot öga med
Det är då lätt att det blir fel!

Hur svårt är det inte att tala om hur man känner, vad man tycker
och även vad man tänker
Den som inte tycker det är min idol, helt klart, eller egentligen inte
tror mer att jag skulle hata den personen
Troligen ljuger personen i fråga för att verka oberörd och cool
Och visst fan skulle man bli avundsjuk!
Så in i baljan!

Men egentligen...

Varför skulle man inte bara kunna säga vad man tycker utan att
tycka att det skulle kännas jobbigt?
Om inte jag säger vad jag tycker, vem ska då göra det?

Om inte jag tycker som jag gör, vem ska då göra det?

Om inte jag är den jag är, vem ska då vara det?

Det är ju liksom bara jag och ingen annan!

Och att vara sig själv är väl inte pinsamt och jobbigt, ibland känns
det så men det är egentligen ganska skönt om man tänker efter
Sen är det ju jäkligt tufft, det tycker jag!

Så egentligen borde det inte vara något problem
Men människan är sådan, sådan som älskar att hitta problem och
krångla till det. Annars kan man ju inte gnälla över något
Och gnälla hos andra, tala om för andra hur jobbigt jag har det. hur
kämpigt det är att vara just mig

Det finns ju inget skönare, då någon beklagar, låtsas tycka synd om en
Men i själva verket bara väntar på sin tur, till det blir dags att få klaga
För om inte jag klagar över mitt liv, vem ska då göra det?

Men grejen är den att klagar inte jag, så finns det alltid folk som klagar åt en
Pekar på saker, påpekar vad som inte är bra

Men VA FAAN!

Det är mitt liv!

Jag kanske för en gångs skull börjar känna mig nöjd, man har det man behöver
Då är det klart att någon inte klarar av det utan ska påpeka att näe du har det kanske
inte så himla bra

Man får försöka att inte ta åt sig och inse att personen är avundsjuk

För om inte jag lever mitt liv som jag vill, då kan ingen annan göra det!



Tillbaka till toppen

Rädd för vänskapen

När övergår allt löst snack till ren vänskap?
Om ren vänskap bleknar bort och enbart blir löst snack
är allt för sent då?
Kan det finnas olika typer av vänskap?

Sista året i högstadiet skrev jag en uppsats om detta
och det var första gången jag skrev på ett sätt som jag
aldrig trodde jag skulle uttrycka mig på
Det var då jag på riktigt upptäckte hur fantastiskt skönt det
kan vara att leka med ord och klyschor och få fram sitt budskap
på ett så vackert sätt som det är att använda svenska språket på

De senaste veckorna har jag funderat över detta igen och
funderat lite vart denna text tagit vägen och den kan vara någonstans
i källaren men jag har ännu inte hittat reda på den

Men just ordet vänskap vad betyder ens det?
För mig är vänskap när man medvetet släpper in en människa i
sitt liv för att man ska må lite lite bättre än vad gjorde innan

Tänk vad många människor man under sitt liv kallat sina vänner

Minns du din första vän?
Kan du tala om vem din nyaste vän är?

Tiden går och tiden räcker inte alla gånger till och saker kommer
ivägen och man hamnar på olika stigar och vägar här i livet
Vänskapen dör ut

Jag kan idag se folk på stan som jag en gång kände men som jag
idag inte ens vet om jag vågar heja på för det har gått så lång tid
Man minns den tiden då man en gång var vänner och umgicks dagligen
Och idag är det bara minnen
Minnen som sakta glöms bort

Detta är något som ärligt skrämmer mig
De vänner man idag har kommer förmodligen bli minnen som man
kanske senare glömmer bort
Det är det där med att glömma bort som skrämmer mig
Att glömma något som är en del av sig själv
Att långsamt glömma den man en gång varit


Jag slutar här och försöker komma ihåg detta som något jag är stolt

över och som alltid kommer vara en del av mig



Swedbank

Vad är det som är på väg att hända egentligen?

Swedbank är på väg att gå i konkurs

Hur fan gick det till som?

Det är en Bank ju, när man var liten hade ju banken
hur mycket pengar som helst
Gud vad man fick för sig mycket när man var en liten
kille, saker som ens föräldrar sa kanske bara för att
man skulle låta bli saker för man ville ju inte få böter
vilket jag trodde man skulle få om man ringde SOS
utan att ha något ärende sk. busringa
Detta jävlades min storebror med mig om
Han slog in 112 på min mobil som jag då hade,
en Motorola, en fet jävel som jag aldrig ringde med

hahaha

Han slog in det i alla fall och hotade med att ringa så
att jag skulle få böter

Om man plingade på bussen och råkade plinga för tidigt
fick man skylla sig själv, då måste man kliva av bussen
annars skulle chaffören kasta av en

Faaaaan va lättlurad man var när man var liten men jag
kan lova att jag lät bli dessa saker

Vilken bank ska jag ha om Swedbank går i konkurs då?


En liten känsla som rycker i mig

Känslan av att vara glad är nog den känsla som tar minst
energi ifrån en, den gör precis tvärtom
Det bara tokladdas energi i de batterier som sedan en tid
kanske blivit urladdad efter en tyngre period i livet

Jag är precis på väg ur en tung period

Jag börjar känna glädjen

Jag känner att det finns saker jag känner hopp inför och
även ser fram emot det som inom den närmaste tiden
kommer att ske i mitt liv

Jag vet egentligen ingenting som jag har att vara glad över
och det gör det hela än bättre, att få vara glad helt utan anledning
må vara hur skönt som helst

En annan tanke som slagit mig är att våren äntligen tagit
plats i vår stad och även de första tussilagona har börjat
slagit ut lite var stans och man kan inte låta bli att dras med
i allt det fina som händer hela tiden
Det kan vara vårens intåg som gör att man får lite energi tillbaka
och orkar resa på sig och fortsätta gå mot något som skall
bli vår framtid och till slut även vårt absoluta Nu

Det är även det en intressant tanke som ibland gästspelar
i mitt inre
En dag så står man där, i det som en gång var framtiden och
innan man vet ordet av det så är det dåtid
Detta är både på gott och ont men absolut ingenting man
kan göra någonting åt för man kan inte förbereda sig på framtiden
för du vet aldrig vad som kan komma att hända
Och samtidigt måste du ta vara på det som en gång var din
framtid som idag är ditt Nu
Det är en himla röra alltihop men innan vi hinner komma på
hur vi ska gå till väga är det redan dåtid och sedan länge glömt

Allt leva i Nuet är en klyscha som aldrig kommer att bli dåtid
så det gäller att ta vara på den och göra så gott man kan

Jag gör mitt bästa, jag lovar
Lova mig att göra det du också, mer än så är icke möjligt


261 ord på bussen

Jag vet inte om jag är dum i huvudet eller vad det
egentligen beror på, kanske är rent av jäkligt feg

Det är många gånger då jag står inför något
Jag ska göra ett val
Precis i det ögonblicket börjar jag tänka och tvivla,
alldeles i onödan egentligen

"Är det värt det eller blir det bättre om jag låter bli?"

Det blir nästan jämt så att jag låter det vara.
Det kan egentligen gälla vad som helst, ett evenemang,
en resa eller kanske även en relation med en annan
människa

Kan det vara så att människor har en försvarsmekanism,
relativt omedveten, som gör att man plötsligt blir väldigt
självupptagen och orkeslös?
Man tycker inte man har den tid att lägga som det skulle
krävas och man orkar inte lägga den energi på det som
det skulle krävas för att det skulle bli bra för det är ju vad man
vill, att allt ska vara perfekt
Man låter bli att acceptera något annat, det blir minst bekymmer
då tycker man
Varför?
Detta är två av jordens sämsta bortförklaringar någonsin och
jag överkonsumerar dessa

Det som till slut händer är att man inser hur jävla dum man
egentligen har varit
Man borde tagit tåget som nu lämnat perongen
Nu står man där helt ensam medan en gammal Metro blåser
förbi mer bestämt än vad man själv varit i en gång

Man kommer på sig själv

Visst klara man sig utan men det hade varit fasen så mycket
bättre om man givit det en liten chans

Dessa gånger hatar jag mig själv som mest!

Små vardagliga bekymmer

De senaste dagarna kanske rent utav veckorna
Vet inte, tidsuppfattningen min är väl så där om
jag ska vara helt uppriktigt

Vi nöjer oss med den senaste tiden har jag kommit
på att det finns saker, små saker, små banala saker
som sker öppet hos mig själv som jag inte egentligen
styr själv utan det bara händer och det gör det hela
till en pinsam situation enligt mig själv

Jag är ju en väldigt talför ung man och ibland kan det
bli för mycket av det goda
Jag har upptäckt att jag pratar så mycket att jag ibland
får svårt att uttala ord bara för att allt går så himla snabbt
Prova själv att säga t.ex. trettiotre lagom snabbt
Jag har ibland svårt för det och det låter bara konstigt
Man låter som ett litet barn som nyss lärt sig prata
Man pratar liksom inte riktigt rent

En annan sak jag kommit på mig själv är att när jag t.ex.
kliver på en buss och ska artigt heja på mannen eller
kvinnan som snällt och säkert skall köra mig dit jag är
på väg, precis i detta ögonblick så vet jag inte riktigt vad
som händer
Det enda som kommer ur min mun är ett hej, det är så
mesigt att chaffören skulle ha trott att det var en blyg liten
tjej på sju år som för första gången skulle åka buss själv
Om han inte hade sett mig så klart
Jag tycker det är så jobbigt och så skämmigt så jag vet inte
vad jag ska ta mig till, ska jag harkla mig och lägga till världens
basröst, ska jag snällt gå och sätta mig eller ska jag rent utav
kliva av bussen, vänta på nästa och hoppas att det går bättre
den gången?
Det är inte lätt ska jag be att få tala om!

Tredje och sista grejen jag tänkte ta upp som stör mig upptäckte
jag för några år sedan, jag mötte min kusins sambo och han hejar
som sig bör och när jag ska säga Tja! tillbaka så av någon konstig
anledning som stör mig så ändrar jag mig mitt i ordet och kommer
på att jag ska nog säga Hallå! istället det låter mer vuxet och seriöst
Vad leder detta till? Jag slänger iväg ett Tjallå!
Vad detta är för ord kan jag absolut inte svara på men min kusins sambo
måste ha trott att jag hittade på egna ord
Detta är inte enda gången det hänt utan har hänt efter det och det lär
hända igen


Vilken typ av moral?

Volvocheferna har avstått sina bonusar nu vilket
kan låta jäkligt bra men det man inte nämner är
att cheferna fortfarande har kvar sin lön på
drygt 1 miljon kronor, I MÅNADEN!
Det är helt sjukt ju!

Volvo varslar drygt 16 000 anställda och cheferna
sitter med sådana äckliga löner?
Vart faaan gick det fel?
Man blir ju bara förbannad när man ser det!

Hur faan tänker Volvo?
Man håller ju på att gå åt helvete
Fasen cheferna lär klara sig med halva lönen
gott och väl och har bra mycket pengar över!

Den mänskliga moralen, finns inte den när man
är chef och tjänar så pass mycket pengar, kan man
då inte bjuda på lite för att rädda det företag man ändå
jobbar åt och det folk som ändå ger så mycket av sig
själv för att hjälpa företaget, men vad får man tillbaka?

Ja inte fan vet jag men något är helt galet fel!


RSS 2.0