Hemtenta

Här sitter jag och skriver hemtenta hela dagen i princip
Tentan kom upp klockan nio imorse och ska senast vara
inlämnad klockan tolv imorgon förmiddag



Hittills har jag skrivit 1548 ord av något som ska landa på
ungefär 4000 ord

Jag har en bit kvar men det går ganska bra och jag tror att
jag kan komma att fixa det här!


Första andvent

Idag har jag varit och adventsfikat på Vdala-nation och
hunnit med en sväng förbi Botaniska trädgården och kollat
på fyrverkerier, det var så himla coolt kan jag tycka

Önskar alla en fortsatt trevlig första advent, jag ska fira med
pepparkakor och tentaplugg!
 
Senare under kvällen kommer nog mitt inlägg från listan nämligen:
Vad är kärlek?

Ett intressant ämne kan jag tycka som kan ses på många olika sätt

 


Här ska inte frysas

Efter att i några veckor haft kallt om fötterna tog jag tag
i saken och gick och köpte mig ett par vinterskor



Det kan ha varit mitt bästa inköp sedan jag till Uppsala flyttade
Inte fryser jag om fötterna längre!


Dagen söndag!

Mina föräldrar har varit i Uppsala i helgen
Har tyvärr inte hunnit träffa dom så mycket men ändå tillräckligt för
att jag nu saknar dom lite mindre än vad jag gjorde innan
Och det är ju bra

Innan dom åkte hade dom handlat med sig en massa mat som dom
tyckte att jag skulle ha...



En massa konserver som är enkla att ha och det går fort
Behöver jag säga att jag har världens bästa föräldrar?

Igår var jag och mina kära vänner iväg på en liten dagskryssning till Åland
En mycket lyckad utflykt måste jag säga
Vi deltog under resans gång i en liten musikquiz där man kunde vinna massa
fina priser och av en händelse gick jag och vann en resa för en person med
samma båt någongång inom tre månader



Det tackar vi för!














Hold your horses!

Det har blivit väldigt mycket de senaste dagarna och detta har
i sin tur orsakat avsaknaden av inlägg

Men imorgon tar jag nya dag då jag kommer ta dag 5 i listan
Jag kommer även slänga med en eller annan bild och berätta
om ett litet litet äventyr

Hold your horses!

Tatuerad

När jag ändå är på gång slänger jag upp en till bild!



Daniel Adams-Ray


(Klicka på bilden och kom till hans album)

4e december är det alltså dags!

Jag erkänner nu!

Jag börjar längta!






Dag 04 - Det här åt jag idag

Jag har blivit ganska dålig på att äta frukost på morgonen
måste jag erkänna
Jag tycker det är ganska skönt att sova men då kan det
bli så att man inte orkar göra i ordning något innan man
verkligen är tvungen att med raska steg gå till skolan
Så idag har jag tyvärr inte ätit någon frukost
Det känns sådär då jag vet hur viktigt det är och att jag verkligen
måste äta frukost, lunch och middag

Men lunch har jag ätit idag
Jag gjorde den redan igår, som man borde göra varje dag egentligen
Jag hade kokat ris, kokat ägg och skurit tomater
Detta la jag i min matlåda tillsammans med en burk med tonfisk
Kanongott och väldigt enkelt att slänga ihop

Middagen var inte speciellt avancerat den heller utan jag valde att
steka de två sista hamburgarna jag hade i frysen och åt dessa med
bröd som jag alldeles nyss har blivit klar med

Detta är alltså vad jag under dagen hittills har ätit, kanske blir lite
popcorn senare om man sköter sig

Man får vara glad för det lilla...

Klockan har precis passerat fyra på eftermiddagen och jag sitter
fortfarande kvar i skolan

Egentligen är jag ledig idag men som student har du alltid saker
att läsa eller att ta reda på så jag har suttit här sedan halv elva
och läst, dock gått väldigt segt men jag har för en gångs skull
förstått vad jag läst så det känns bra även om det är lite av allt
jag kanske borde hinna förstå...

Man får vara glad för det lilla...

Avsaknaden av solen tror jag gör sitt, man blir väldigt mycket tröttare
väldigt mycket tidigare nu..

Under samma sekund försöker jag förstå om jag ska känna mig duktig
och ambitiös som sitter här och läser eller ska jag känna mig dum i huvudet
som ingenting förstår...?

Nu ska jag orientera mig runt lite i det sociala landskapet!

Dag 03 - Mina föräldrar

Att mina föräldrar betyder mycket för mig är nog något
som de som står mig nära insett för väldigt längesen

De finns alltid där när jag behöver dom även om jag varit
väldigt dålig på att se det själv många gånger

Men nu när jag valt att flytta har min relation förändrats till
mina föräldrar och då främst min relation med min pappa

Under min uppväxt tänkte jag ofta att jag aldrig skulle bli
på min pappa och det var många gånger vi inte alls delade
samma åsikt och det utbröt en del tjafs
Men åren gick och efter ju fler år som hann passera märkte
jag att jag blir mer och mer lik honom

Nu är det 30 mil som skiljer mig och min pappa och aldrig
tror jag att vår relation varit så stark som den är just nu
Och det glädjer mig!

Även om vi inte alltid har varit bästa vänner så är det och
kommer alltid vara min pappa, världens bästa pappa!

Jag är dålig på att berätta det för honom men han förtjänar
att veta det precis som alla pappor gör!

Nu blev det istället för om mina föräldrar mest om pappa men
jag vet att mamma förstår varför och jag älskar henne också!

Det känns bara som att jag satt pappa åt sidan men jag förstår
nu hur mycket jag älskar honom och hur mycket han betyder för mig!

Jag älskar dig pappa!



Dag 02 - Min första kärlek

Första kärleken kan jag tycka vara lite svår att förstå
Var det tex. kärlek i första klass eller var det bara vad
man trodde på den tiden

Jag väljer att inte tro att det är kärlek

Istället väljer jag en händelse då jag var 14-15 år och gick
antingen i åttonde eller nionde klass

En dag började en ny tjej på skolan, vi kan kalla henne för
Sofia för att ha ett namn på henne i alla fall

Hon var och är fortfarande ett år yngre än mig men hamnade
i samma klass som en av mina bästa vänner på den tiden så
jag lyckades träffa på den här tjejen ganska ofta

Det blev att vi umgicks mer och mer och rätt vad det var så
visade det sig att jag gått och blivit lite kär i den här tjejen

Det var på vinterhalvåret vill jag minnas som vi började träffas
på ett sådant sätt som man gör när man tycker om varandra då
man är 15 år gammal

Jag minns väldigt tydligt då vi var ute med en kompis till henne
och allt slutade i ett snöbollskrig och då kände jag verkligen för
första gången att jag verkligen tyckte om den här tjejen

Vi fortsatte träffas utan att det egentligen blev någonting men jag
förstod inte hur det riktigt skulle gå till så jag var ju väldigt kär i alla fall
och av det jag förstod så tyckte hon om mig lite mer än som bara vän

En dag rasade dock hela min värld då jag fick veta av en kompis till henne
att hon inte längre ville vara med mig och heller inte prata med mig
Det tog verkligen hårt det beskedet och en ung kille som inget visste
sökte tröst överallt utan att det gick särskilt bra
Tills jag en dag pratade med min svensklärare om det och han hjälpte
mig att komma över det
Han är en av anledningarna till att jag idag väljer att försöka bli svensklärare
själv faktiskt

Men sedan den dagen har jag nog blivit lite rädd för kärlek...tyvärr

Idag kan jag också säga att jag och den här tjejen har ganska bra kontakt
och är bra vänner trots allt så man får se det fina i kråksången!

Dag 01 - Om mig

Då till den ständiga frågan
Vem är jag egentligen?

Den 20e september 1989 får Berit och Tommy sin andra son
Han föds på Sundsvalls BB och är väl som bebisar är mest gissar jag

Idag drygt 21 år senare är denna unga man en väldigt snäll kille skulle
han vilja säga och han tror att i alla fall någon skulle hålla med
Han är väl som folk är mest, känner sig inte speciellt märkvärdig och det
är inget han strävar efter heller

När jag var 9 år gammal gick jag på min första handbollsträning och nu
har det gått 12 år går jag fortfarande och tränar handboll och tycker väl
att det är kul, annars hade man nog inte lagt ner den tiden

Nybliven student är jag också
22 augusti 2010 flyttade jag från det trygga Sundsvall där jag har kvar
min familj och mina underbara vänner som jag såklart saknar
Min nya hemstad blev Uppsala där jag idag bor och tanken är att jag i
framtiden ska ta examen som gymnasielärare inom svenska och i dagsläget
samhällskunskap

Jag har The time of my life måste jag erkänna även om det ibland känns jobbigt
och tungt att vara så långt ifrån tryggheten man växt upp i men man växer
som människa sägs det

I korta drag är det för stunden den jag är


Lika bra att försöka

Detta är ett tappert försök för att hitta tillbaka till något jag känner
att jag tappat bort på vägen, nämligen suget att skriva och glädjen
som jag ändå känner när jag petar ner bokstav efter bokstav för att
sen luta mig tillbaka och känna att jag skrivit något som jag tycker
är bra

Aningen feminint kanske någon tänker men då jag dag efter dag blir
matad med genus så gör det mig ingenting

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick


Livet på en pinne

Jag gissar att förr eller senare hinner verkligheten ifatt mig hur jag
än försöker fly...

Det handlar väldigt mycket om livet på en pinne skulle jag vilja tro
men jag blir osäker på att jag vågar tro egentligen, kanske hoppas
jag bara och då blir det än mer osäkert på om det verkligen är så
Men det är en rolig tanke..

Tänk dig att du sitter där på din pinne och dinglar med benen samtidigt
som solen skiner och färgar de dinglande benen bruna i takt med fåglarnas
kvitter, då är livet på en pinne ganska så bra skulle jag tro...

Men när man sitter där på sin pinne så gäller det att ha en god balans
då det faktiskt inte krävs så mycket för att du ska ramla av

Det kan vara långt till marken under dig

Kanske finns någon där som tar emot dig så du inte faller och gör dig
ille men det kan man verkligen inte veta, mest hoppas...

När man ramlat, hur långt det än blir, kanske lyckas man med ena handen
att hålla taget om pinnen och inte alls tappa kontakten och då blir
det genast mycket enklare att kravla sig upp igen
Annars får man fort som attan se till att klättra upp på sin pinne igen innan
solen går ner eller rent av slocknar

På vägen gäller det att man tränar upp den balans som krävs för att man
inte faller lika lätt nästa gång...

Bröder!

När jag växte upp levde jag tillsammans med min mor och far
och mina två bröder
Jag har en äldre och en yngre bror och för de som har någon form
av slutledningsförmåga inser att jag är mellanbarn

Jag hatade att vara mellanbarn

Många gånger kände jag mig åsidosatt

Behovet av uppmärksamhet gjorde att jag var en väldigt jobbig liten pojk
som gång på gång hade nya hyss för sig

Nu ser jag tillbaka 15 år i tiden ungefär...

Idag är jag 21 år gammal och har precis flyttat till en ny stad
Långt ifrån mina två bröder
De två bröder jag nu älskar så oerhört och jag skulle göra vad som helst
för dessa två

Att förlora någon av dessa vet jag inte om jag skulle klara av...

Tänk om min lillebror aldrig blivit till, hur hade det sett ut då?
Det går inte ens att fantisera ihop

Jag kan leka med tanket om att vi skulle vara fyra
Det känns inte heller helt rätt
Helt omöjligt!

Det är ju vi tre och det är så det alltid ha varit och så som
det alltid ska varaJag ser inte något som skulle kunna ändra på detta!

Jag älskar dessa två individer så pass mycket att jag inte tänker tillåta
att något skulle få sära på oss!

Jag hinner inte med min egen vardag

Det handlar inte riktigt inte om att jag inte har något att skriva om utan
om man ska se till verkligheten är det precis tvärtom
Det händer saker hela tiden och det är saker som jag gärna skulle vilja
berätta om för just Dig som ändå väljer att läsa här

Men det funkar inte riktigt så...

Jag hinner inte med mig själv i min egen vardag...

Jag har verkligen fullt upp hela tiden och jämt en himla massa i huvudet
och jag har inte riktig kontroll alla gånger så det är med jämna mellanrum
aningen kaosartat

Gång på gång lovar jag att jag ska bli bättre på att skriva men uppenbarligen
håller jag inte mitt löfte i detta hänseende
Det blir tomma ord och därför tänker jag sluta lova, kanske är det nyckeln
till att återigen hitta intresset i att skriva...

Just nu är det bara väldigt mycket...

Från syre till koldioxid

Varför inte stänga av solen fort?

Ensam på mitt rum sitter jag nu och låter Winnerbäck göra mig sällskap en stund
Det känns inte lika ensamt då
Utanför kan jag höra hur det faller ett regn som smattrar på fönsterbläcket
Jag har lagat mat som jag egentligen inte är sugen på...

Men men det är väl så ibland

Jag bloggar mindre nu för tiden...
Tanken var att det skulle bli precis tvärtom men det blir kanske inte alltid som man
tänkt sig även fast det blir bra ändå...

Ska iväg och träna men jag är inte väldigt sugen på det heller

Jag är väl mest ingenting just nu, jag bara är här för tillfället och fyller ingen
egentlig funktion mer än att omvandla syre till koldioxid, för det är väl det som
händer när man andas eller tänker jag fel?

Aningen deppigt inlägg kanske men jag kan försäkra Dig som tar dig tiden att
så är inte fallet, låååångt ifrån!

 


RSS 2.0